Krav och riktlinjer vid utsläpp

Här har vi delat upp vanligt förekommande föroreningar i avloppsvatten från miljöfarlig verksamhet, bland annat industrier, i två tabeller. Den första tabellen berör parametrar som i första hand kan vara skadliga för ledningsnätet, och den andra tabellen berör parametrar som kan påverka reningsprocesserna, slammet eller recipienten. För andra parametrar än de som nämns i tabellerna gör vi en bedömning från fall till fall om utsläppning får ske eller inte. Om ett ämne inte finns med i tabellerna innebär det alltså inte per automatik att det fritt får släppas ut i avloppsnätet.

Parametrar som kan påverka ledningsnätet

Parametrar som kan påverka ledningsnätet är i denna tabell angivna som momentanvärden, mätt som stickprov. Dessa gäller i förbindelsepunkten (den punkt där fastighetens ledning kopplas in till den allmänna vatten och avloppsanläggningen) vanligen placerad 0,5 meter från fastighetsgränsen. Skada, korrosionsskada eller igensättning, kan uppstå under hela den tid som angivna halter eller nivåer överskrids. Värdena bör inte överskridas ens under kort tid.

* Enligt ABVA
** Sulfiden kan avgå från avloppsvattnet i form av svavelväte (H2S) som är en giftig, korrosiv och obehagligt luktande gas.
***Fettavskiljare ska finnas. Avskiljbart fett=eterlösligt fett – emulgerat fett.

Parametrar som kan påverka reningsprocesserna eller slamkvaliteten

Både metaller och organiska kemikalier kan ha egenskaper som kan skada växter, djur och människor. Eftersom metaller är grundämnen som inte bryts ner kan även små utsläpp leda till att skadliga halter byggs upp över tiden. De farligaste metallerna är bly, kadmium och kvicksilver som det finns regeringsbeslut på att fasa ut. Även utsläpp av andra metaller som krom, nickel, silver, koppar och zink behöver minska till reningsverken.

Så kallade nitrifikationshämmande ämnen som till exempel cyanid, koppar, vissa konserveringsmedel eller algbekämpningsmedel får inte heller släppas ut. De påverkar de känsliga nitrifikationsbakterierna i reningssteget där kväveavskiljningen sker. Fungerar inte nitrifikationen släpps för mycket övergödande kväve ut.

Organiska föreningar är uppbyggda genom olika kombinationer av grundämnen och innehåller alltid kol och väte. Kemikaliernas nedbrytbarhet varierar och är de stabila kan deras skadliga effekter bli långvariga samtidigt som de hinner sprida sig över stora områden. Om väteatomer i kolkedjan ersätts med till exempel fluor, klor eller brom kan de bli ännu mer svårnedbrytbara, fettlösliga och giftiga. Exempel på organiska miljögifter är bromerade flamskyddsmedel, ftalater, nonylfenol, triklosan och polyfluorerade föreningar som PFOS och PFOA. Flera av dessa kemikalier är utfasningsämnen, det vill säga de har så skadliga egenskaper att de överhuvudtaget inte bör användas utan ska fasas ut ur samhället.

I tabell 2 finns en sammanställning av de vanligaste ämnen som kan påverka renings­processerna och slamkvaliteten. Angivna värden i denna tabell ska betraktas som varningsvärden. Om de överskrids medför det vanligen krav på interna reningsåtgärder. Värdena gäller i förbindelsepunkten. Efter bedömning i det enskilda fallet avgör huvudmannen vilka halter som kan accepteras.